Andra omgången
Jaa, och nu var det ju dags att släppa veckans stora tycka-till bomb.
Som redan sagts; Christer Björkman har gjort Melodifestivalen till ett gigantiskt high class-jippo. Men att den oerhörda exponeringen och den relativa genreöppenheten gör att jippot lockar till sig riktigt bra låtar. Detta visade sig i Skelefteå.
Finsk 80-talsdiscocomeback. Enligt utsago har festivalledningen (Björkman) velat att systrarna Päivärinta ska göra comeback i festivalen i ett antal år... Undrar varför. Bredda publiken skulle han nog säga. Men kvällens första 80-talsflirt, där min lärare Kindbom är en av låtskrivarna, är naturligtvis en riktig G-son-hit. Den skaraborska schlagern står sig, refrängen dunkar sig in i huvudet och den blir naturligtvis farlig. Plats 3 (andra chansen)
Håkan-wannabe Lasseliten. Mjaa, här hade vi då årets Indie-kredd. Fast kan det ge någon form av indie-kredd att vara med i Sveriges största folkfestsjippo? Låten var väl ganska bra i alla fall, kanske kunde blivit en riktig hit även i kölvattnet kring indie-världen med lite bätre melodi och sångare. Plats 7
Jennifer Brown, dagens schlagersoul. Jag gillade Jennifers hittar från Vera-skivan för sådär 10 år sedan. Detta är bra, lite äkta och med Brownsk blygsamhet. Är naturligtvis lite för slätstruket och indirekt för att gå hela vägen i detta sammanhang,, men bra låt som väl förtjänar sin plats. Plats 5
Äkta 80-tal, volym två. Hett. 80-talets storheter byts mot stöddiga, galna underbara 80-talister med smak för musik från födelsedecenniet. Men vilken dänga, vilken dänga! Det spelar ingen roll om jag försöker vara hårdrocksFrey, mespopFrey eller journalistkreddFrey så kan jag inte annat än att citera min vän Jörgen: "Tycker man inte om H.E.A.T är man dum i huvudet. Eller ännu värre. Utom all räddning, typ" Så har man för alltid bevisat att G-son gjorde fel när han lämnade hårdrocken. Plats 1 (final)
Den förevigade flickan. Min poplåtskrivaridol Alexander Bard tillsammans med Bobby Ljunggren. Kan det bli annat än succé? Mjaa, låten är jättejättebra. Den är till och med bättre än Amy. För ibland har Bert Karlsson rätt. Hon kommer aldrig bli mer än en barnstjärna, och även om man hör att låten är skriven till henne så kommer den aldrig bli större än hon är. Och det funkar inte i Eurovision. Vi väntar på Molly... Plats 4 (andra chansen)
En sjungande Markoolio! Jaa, han har ju gjort det förut, men jag förstår inte riktigt hur han kunde få med detta här. Fast, det kändes faktiskt ganska äkta, hans tvistiga ballad. Och den var ganska bra, även om han inte är någon sångare. Och parodin på förra årets vinnare var ganska klockren. Mitt svar är, trots allt, Nej. Plats 6
Saab-Öhrnen blev nästan kvällens af Ugglas. Kvinnan med den förlösande leveransen i reklamen har tydligen ett litet hobby-country-band med sina vänner. Som tydligen kan komma med i festivalen med en ganska anonym liten country-flirt-dänga. Men det är klart att alla genrer ska få vara med. Lite tuffhet, samt speciella röster har de väl, men inte mer. Plats 7
Flickidolernas allt-i-allo. Flickorna gillar ju allt-i-allos, och här har vi den unga Idol-pojken som väl hittat på det mesta i rampljuset sedan dess, utan att ha varit jättebäst på något. Årets låt är roligare, om än inte riktigt lika råcatchy som förrförra årets Cara Mia. Scenshowen är också den lite roligare och mindre Italiano. Naturligtvis blir han totalt livsfarlig i tävlingen. Plats 2 (final)
Det var vad jag trodde efter att ha hört alla nummer rätt igenom...
Hur gick det då?
Hitills har jag inte riktigt kunnat skilja på tippar-Frey och hjärta-Frey. Mina placeringsidéer har blivit ett mellanting. men ikväll blev det ju riktigt bra. Jag älskar naturligtvis Sverige för att H.E.A.T gick direkt till Globen. Det bästa som hänt Eurovision-musiken sen...Wig Wam. Det vill inte säga lite.
Det enda som jag misslyckades med när det gällde tippningen var småkakorna och bönorna. De kunde nästan blivit kvällens af Ugglas, som deras titel ovan antyder. Folket tog sig i akt.
Jag är ganska nöjd. Det var kul att se, ett starkt startfält och folket tyckte för en gångs skull ungefär som jag. Så jag har nog inte så mycket mer att säga nu... Jag har ju redan sågat Björkmans röstnings-jippo och "internationella jury". Det enda jag har kvar att säga är... Påminner han inte lite om världens ondaste filmskurk? Ture Björkman of Skrot-Nisse?
Frey
Som redan sagts; Christer Björkman har gjort Melodifestivalen till ett gigantiskt high class-jippo. Men att den oerhörda exponeringen och den relativa genreöppenheten gör att jippot lockar till sig riktigt bra låtar. Detta visade sig i Skelefteå.
Finsk 80-talsdiscocomeback. Enligt utsago har festivalledningen (Björkman) velat att systrarna Päivärinta ska göra comeback i festivalen i ett antal år... Undrar varför. Bredda publiken skulle han nog säga. Men kvällens första 80-talsflirt, där min lärare Kindbom är en av låtskrivarna, är naturligtvis en riktig G-son-hit. Den skaraborska schlagern står sig, refrängen dunkar sig in i huvudet och den blir naturligtvis farlig. Plats 3 (andra chansen)
Håkan-wannabe Lasseliten. Mjaa, här hade vi då årets Indie-kredd. Fast kan det ge någon form av indie-kredd att vara med i Sveriges största folkfestsjippo? Låten var väl ganska bra i alla fall, kanske kunde blivit en riktig hit även i kölvattnet kring indie-världen med lite bätre melodi och sångare. Plats 7
Jennifer Brown, dagens schlagersoul. Jag gillade Jennifers hittar från Vera-skivan för sådär 10 år sedan. Detta är bra, lite äkta och med Brownsk blygsamhet. Är naturligtvis lite för slätstruket och indirekt för att gå hela vägen i detta sammanhang,, men bra låt som väl förtjänar sin plats. Plats 5
Äkta 80-tal, volym två. Hett. 80-talets storheter byts mot stöddiga, galna underbara 80-talister med smak för musik från födelsedecenniet. Men vilken dänga, vilken dänga! Det spelar ingen roll om jag försöker vara hårdrocksFrey, mespopFrey eller journalistkreddFrey så kan jag inte annat än att citera min vän Jörgen: "Tycker man inte om H.E.A.T är man dum i huvudet. Eller ännu värre. Utom all räddning, typ" Så har man för alltid bevisat att G-son gjorde fel när han lämnade hårdrocken. Plats 1 (final)
Den förevigade flickan. Min poplåtskrivaridol Alexander Bard tillsammans med Bobby Ljunggren. Kan det bli annat än succé? Mjaa, låten är jättejättebra. Den är till och med bättre än Amy. För ibland har Bert Karlsson rätt. Hon kommer aldrig bli mer än en barnstjärna, och även om man hör att låten är skriven till henne så kommer den aldrig bli större än hon är. Och det funkar inte i Eurovision. Vi väntar på Molly... Plats 4 (andra chansen)
En sjungande Markoolio! Jaa, han har ju gjort det förut, men jag förstår inte riktigt hur han kunde få med detta här. Fast, det kändes faktiskt ganska äkta, hans tvistiga ballad. Och den var ganska bra, även om han inte är någon sångare. Och parodin på förra årets vinnare var ganska klockren. Mitt svar är, trots allt, Nej. Plats 6
Saab-Öhrnen blev nästan kvällens af Ugglas. Kvinnan med den förlösande leveransen i reklamen har tydligen ett litet hobby-country-band med sina vänner. Som tydligen kan komma med i festivalen med en ganska anonym liten country-flirt-dänga. Men det är klart att alla genrer ska få vara med. Lite tuffhet, samt speciella röster har de väl, men inte mer. Plats 7
Flickidolernas allt-i-allo. Flickorna gillar ju allt-i-allos, och här har vi den unga Idol-pojken som väl hittat på det mesta i rampljuset sedan dess, utan att ha varit jättebäst på något. Årets låt är roligare, om än inte riktigt lika råcatchy som förrförra årets Cara Mia. Scenshowen är också den lite roligare och mindre Italiano. Naturligtvis blir han totalt livsfarlig i tävlingen. Plats 2 (final)
Det var vad jag trodde efter att ha hört alla nummer rätt igenom...
Hur gick det då?
Hitills har jag inte riktigt kunnat skilja på tippar-Frey och hjärta-Frey. Mina placeringsidéer har blivit ett mellanting. men ikväll blev det ju riktigt bra. Jag älskar naturligtvis Sverige för att H.E.A.T gick direkt till Globen. Det bästa som hänt Eurovision-musiken sen...Wig Wam. Det vill inte säga lite.
Det enda som jag misslyckades med när det gällde tippningen var småkakorna och bönorna. De kunde nästan blivit kvällens af Ugglas, som deras titel ovan antyder. Folket tog sig i akt.
Jag är ganska nöjd. Det var kul att se, ett starkt startfält och folket tyckte för en gångs skull ungefär som jag. Så jag har nog inte så mycket mer att säga nu... Jag har ju redan sågat Björkmans röstnings-jippo och "internationella jury". Det enda jag har kvar att säga är... Påminner han inte lite om världens ondaste filmskurk? Ture Björkman of Skrot-Nisse?
Frey
Kommentarer
Postat av: maja
söt! jag försökte youtubea h.e.a.t.s låt men det gick rätt dåligt. så jag får väl tro på dina ord helt enkelt!
Trackback
