frey

Hej!

 

Nu ska jag berätta för er! Här följer ett inlägg som jag började skriva i går morse; Det vankas alltså ett dygn av Freys liv + lite betraktelser som skulle åkt in i bloggen tidigare. Sorry! Hoppas ni orkar läsa hela långa texten; Om inte finns melodifestivalenrecensionerna på hälften ungefär. Under rubriken MELODIFESTVIALEN. Trevlig läsning!

 

Hej allesammans.

 

Nu sitter jag på sjukhuset, på min gamla barndagvårdsavdelning. Jag har ett hål i schemat i min chrom-clearence, 24-timmars-vuxenvariant. Klockan är tio i tio, det är nästan en timme kvar till jag ska träffa doktor Ted. Jag har sedan klockan 09.15 varit sjukt duktig och gått i en massa trappor i jakt på syster Birgit. Hon är inte här idag. Efter jag har träffat Ted ska jag åter till Helga på isotopavdelningen strax efter tolv, varefter jag kommer att komma alldeles för sent till skolan.

 

En annan gång kanske jag skriver om alla minnen, alla år jag varit på denna plats, intåget i vuxenvården osv. Vill ni ha mer personliga reflektioner, exempelvis om gångna tider är det bara att kommentera. Jag har nog sett att jag har hela fem unika läsare varje dag! (Mor+far+syster+?+?).

 

Som sagt, inte nu. Nu kommer istället det ni alla väntat på! En resumé från helgen och, förstås, Melodifestivalen! För tro inte att jag inte har synpunkter denna vecka!

 

I torsdags så spelade jag innebandy för andra gången (remember: februarilöftet). Det var ännu roligare än första gången och det blev till och med mål av undertecknad! Dessutom var jag mycket mindre trött och fick mycket mindre träningsverk efteråt, vilket kan ha berott på att jag inte var på-väg-att-bli-sjuk denna gång. Sedan hade älsklingen mat klar, varefter vi gick hem till Cilla för tedrickande och förtäring av scones med marmelad och ost, som tidigare nämnts. Naturligtvis oerhört trevligt.

 

På fredagen var det då dags för cocktailkvällen. Det flotta, något decimerade, manskapet hade en mycket lyckad kväll med en stor mängd avancerad drinkkonst! På lördagen bar det av till lilla Gustav på en liten utflyttstillställning. Mycket trevligt detta också naturligtvis, trots en viss trötthet sedan kvällen innan. Till och med en stor mängd maffia kom förbi, blir ju alldeles för sällan! Som tur var lyckades vi spika in en liten avskedsmiddag i nästa vecka, dagen innan den lilla gubben åker. Så det blir en liten mysig tillställning med maffia, Gustav + Frey & Sambo at our place. Menyn är redan klar!

 

Ni lyckliga inbjudna kan ju titta på mitt fina event på Facebook!

 

På söndagen hade jag och Anna en fantastisk helgdag med långfrukost, Heroes III och melodifestivalen. För den hann vi ju inte se på lördagskvällen. Jag har naturligtvis en, något försenad, kommentar till detta.

 

MELODIFESTIVALEN

 

Okej, här kommer en liten resumé.

 

Velvet - Vad ska man säga, scennumret var ganska avancerat, annars var hennes låt lika bra som den alltid är. Den enda gången som jag inte riktigt gillade hennes låt var den enda gången hon gått till final, med Mi Amore (eller vad den hette). Första låten då, ni som hänger med, som inte är på utrikiska. Jättebra, även om hooken lätt går över gränsen från "catchy" till "irriterande".

 

Rigo & bla bla bla - Så blev refrängen ännu mer irriterande. Jag tycker inte det är catchy, bara tjatigt. Blandningen av jamicatoast, latino och gammaljazzigt band går inte hem hos mig i alla fall.

 

Majagull - Detta var ju förstås jättegulligt, och med enbart som Björkman-esque utfyllnad. Skön utfyllnad i schlagercirkusen, och jag fattar grejen...

 

lillMollygull - Jag förstår Bert Karlsson. Hon är naturligtvis fantastisk. Låten hon skrev, och vann "lilla melodifestivalen" med när hon var typ 14 manifesterade ju det ganska rejält. Den är faktiskt riktigt bra. Det var denna också - även om den nästan är lika tråkigt Bobby-standard som Shirleys låt härom veckan. Men inte riktigt - den har något mer, mer "äkta" känsla som är så viktigt i balladsammanhang, och så är ju Molly typ 7 gånger bättre på allt än Ms. Clamp. Årets Empty Room, sämre låt, bättre artist.

 

E.M.D. - Ja kära nån, kära nån. Man hör bara namnet så fattar man att det kommer fungera. Det var som mina kära barn gissade i frågesporten på sommarveckan i somras "E.M.D. har sålt flest skivor i Sverige någonsin". Det kanske var en lite för svår fråga att ställa till tioåringar men ni fattar (och vet naturligtvis vad det rätta svaret är). Låten är inte jättebra, men den fungerar. Ett klart framsteg jämfört med fucking Jenny let me love you. Hur kunde den få grammis för årets låt? Va? Va? Jag tror dessa pojkar kan bättre, men det var synd att Måns redan hade snott kostymgrejen.

 

Rickfors - Vingar för pengarna. Det var min favoritlåt när jag var tre år har jag hört. Bra så. Hans fru hade tydligen godkänt låten, och det är klart att G:son's mischmasch av pop/rock-låtar på 60 och 70-talen går hem i många stugor. Den mest klockrena stölden var nog riffet som var "My Sharona" nästan rätt av. Säkert omedvetet men ändå. Tyvärr försvinner Mikael Rickfors själv lite i den jättestora schlagerproduktionen och alla Doaflickor.

 

(Nu sitter jag på bussen till Skara. Sjukhusbesöket gick bra, men jag måste försöka ta ett till prov typ i Skara, imorgon bitti. Typiskt att de måste införa sådana nymodigheter på min favoritundersökning! Klockan är 13.24)

 

Sofia - Detta var väldigt intressant. En av de absolut bästa låtarna hitills idag, men grekiska? Jag tror jag fattar meningen med det, om Europa tror att Sveriges bidrag egentligen är från Grekland lär vi ju komma högre upp placeringsmässigt. Men då ska den ju ta sig in till de svenska stugorna först. Tveksamt. Sedan är ju artisten en smula anonym också.

 

BWO - Så var det dock dags för popidolen Bard. Klockrent med hans ridhjälm (travhästuppfödare som han är) men annars lämnade space-outfitsen mycket övrigt att önska. BWO är alltid bra - men en ballad? Jag tror att det finns en viss BWO-mättnas i stugorna efter de senaste årens succéer i festivalen. Och en ballad som inte riktigt är lika bra som deras gamla bidrag öppnar tyvärr inte en dörr till seger iår heller. Tyvärr.

 

TIPSET

 

Nu vet alla hur det gick; Det visste jag faktiskt även när jag tippade eftersom jag råkade se en notis när jag letade efter vilken tid programmet skulle gå i repris. Men jag tror ändå jag hade en ganska ren hållning i mitt tips till låtarnas farlighetsgrad. Jag ska inte riktigt vara lika detaljerad denna gång, det räcker med en kort sammanfattning:

 

Topp tre är ganska självklara; Molly, E.M.D. och BWO. Varför? 

 

Molly. Jag håller med Bert om att Molly är jättebra och farlig i festivalen överlag (även om han trodde att hon skulle delta med en annan låt). Hon är verkligen en stjärna, och låten håller god klass. Även om jag tror att Plings något överpretentiösa textförfattade kan sänka låten, även framöver, vilket i allra högsta grad var fallet med Shirley.

E.M.D. Först och främst lyckas de antagligen få i princip alla tonårstjejer att rösta, plus halva sekundärmålgruppen med 20+ tjejer. Främst i den yngre halvan då, som inte röstar på Rickfors. Det räcker gott och väl. Sedan har de ju åtminstone en av de fem bästa låtarna

BWO Alltid farliga, alltid grymt bra låtar, även om, som sagt, denna inte var riktigt lika vass. Men en klass bättre än kvällens övriga.

 

Sedan blir det knivigare. Vem tar andra platsen till andra chansen? För mig stod det mellan två helt olika publikgrupper. Mellan Rickfors' och Velvet's. Velvets låt och framträdande är mycket bättre men man skall icke förakta den äldre publiken (kom ihåg I Love Europe; Hur många 20-åringar röstade på den tror ni?). Dessutom har ju Velvet haft svårt att ta sig vidare förr, trots bra låtmaterial. Kanske har hon inte tillräcklig star quality?

 

Mitt sluttips såväl som min förhoppning hamnar på Velvet.

 

De övriga tre har inget med toppstriden att göra, även om den grekiska låten håller klassen. Något för den internationella juryn kanske? Men deras val kommer jag inte att tippa, för det är ju helt random.

 

Hade jag fel eller? Inte så, men förutom I Got  U U U U U U U U U U U U U U !? så tippade jag bra. Det var en överlag ganska enkeltippad vecka.

 

Torsdag 26/2

 

Klockan är 08.20. Nu sitter jag på Skara vårdcentral, dit jag hittat och gått alldeles själv efter att ha lämnat av min kära mor på jobbet. När jag sitter och skriver här så träffar jag förstås en ungdomsnjurkamrat! Pernilla förstås. Så nu ska jag prata med henne en stund innan jag skriver igen. Så ska det väl äntligen bli av att posta detta inlägg när jag kommer till skolan!

 

Efter en snabb resumé efter a long time no seen, har nu Pernilla lämnat mig för provtagning. Snart är det min tur; Provet ska tas klockan nio.

 

Innan dess skriver jag lite om gårdagen. Efter sjukhuset kom jag för sent till skolan, bestämde tema för vårat nästa låtskrivarprojekt och tittade på live-dvd:er med allas vår Mr. Blair. Efter skolan åkte jag hem till min kära mor, som jag inte hälsat på mer än två gånger sedan hon flyttade "hemifrån" och en gång sedan jag gjorde detsamma. På vägen passade vi på att åka förbi en second hand-affär och jag fyndade lite saker som min mor dessutom bjöd på!

 

• En vild, rutig väst för typ 15 kronor.
• Ett antal gamla Kalle Ankor i bättre skick än någon jag har. Bland annat de tre numrena som utkom närmast efter mitt födelsedatum. Typ 1-2 kronor stycket.
• På tal om födelsedatum; En när? var? hur?-bok ifrån just 1988. Vet inte vad den kostade:)
• Samt en oerhört flott och klassisk ishink i glas med silverkanter och tillhörande silvertång! 20 kronor.

 

Sedan mös jag med mor, åt LCHF-middag med bara ryggbiff och god sallad, samt en icke-LCHF-Temla. Vi pratade om mkt seriösa saker och jag fick prata en lång stund med min minilillasyster! Söt! Vi hann med att gå ut och titta lite på lånehästarna också, små islands-saker som inte var fullt så sabeltande och läskiga som vissa hästar kan vara, även om de försökte bita mig!

 

Nu då, som ni förstår har jag åkt med mor till Skara och gått till vårdcentralen. Nu är klockan typ 8.35.

 

Sedan ska jag jobba med lite Jörgen & Freÿ-hits i skolan har jag tänkt, sedan vankas hemfärd, innebandy och Stockholmsresa i eftermiddag.

 

Jag mailar detta när jag kommer till skolan.

 

Tack för ni orkat läsa.

 

Over and out/Frey

 

Hej.

Jaa, och nu var det ju dags att släppa veckans stora tycka-till bomb.

Som redan sagts; Christer Björkman har gjort Melodifestivalen till ett gigantiskt high class-jippo. Men att den oerhörda exponeringen och den relativa genreöppenheten gör att jippot lockar till sig riktigt bra låtar. Detta visade sig i Skelefteå.

Finsk 80-talsdiscocomeback. Enligt utsago har festivalledningen (Björkman) velat att systrarna Päivärinta ska göra comeback i festivalen i ett antal år... Undrar varför. Bredda publiken skulle han nog säga. Men kvällens första 80-talsflirt, där min lärare Kindbom är en av låtskrivarna, är naturligtvis en riktig G-son-hit. Den skaraborska schlagern står sig, refrängen dunkar sig in i huvudet och den blir naturligtvis farlig. Plats 3 (andra chansen)

Håkan-wannabe Lasseliten. Mjaa, här hade vi då årets Indie-kredd. Fast kan det ge någon form av indie-kredd att vara med i Sveriges största folkfestsjippo? Låten var väl ganska bra i alla fall, kanske kunde blivit en riktig hit även i kölvattnet kring indie-världen med lite bätre melodi och sångare. Plats 7

Jennifer Brown, dagens schlagersoul. Jag gillade Jennifers hittar från Vera-skivan för sådär 10 år sedan. Detta är bra, lite äkta och med Brownsk blygsamhet. Är naturligtvis lite för slätstruket och indirekt för att gå hela vägen i detta sammanhang,, men bra låt som väl förtjänar sin plats. Plats 5

Äkta 80-tal, volym två. Hett. 80-talets storheter byts mot stöddiga, galna underbara 80-talister med smak för musik från födelsedecenniet. Men vilken dänga, vilken dänga! Det spelar ingen roll om jag försöker vara hårdrocksFrey, mespopFrey eller journalistkreddFrey så kan jag inte annat än att citera min vän Jörgen: "Tycker man inte om H.E.A.T är man dum i huvudet. Eller ännu värre. Utom all räddning, typ" Så har man för alltid bevisat att G-son gjorde fel när han lämnade hårdrocken. Plats 1 (final)

Den förevigade flickan. Min poplåtskrivaridol Alexander Bard tillsammans med Bobby Ljunggren. Kan det bli annat än succé? Mjaa, låten är jättejättebra. Den är till och med bättre än Amy. För ibland har Bert Karlsson rätt. Hon kommer aldrig bli mer än en barnstjärna, och även om man hör att låten är skriven till henne så kommer den aldrig bli större än hon är. Och det funkar inte i Eurovision. Vi väntar på Molly... Plats 4 (andra chansen)

En sjungande Markoolio! Jaa, han har ju gjort det förut, men jag förstår inte riktigt hur han kunde få med detta här. Fast, det kändes faktiskt ganska äkta, hans tvistiga ballad. Och den var ganska bra, även om han inte är någon sångare. Och parodin på förra årets vinnare var ganska klockren. Mitt svar är, trots allt, Nej. Plats 6

Saab-Öhrnen blev nästan kvällens af Ugglas. Kvinnan med den förlösande leveransen i reklamen har tydligen ett litet hobby-country-band med sina vänner. Som tydligen kan komma med i festivalen med en ganska anonym liten country-flirt-dänga. Men det är klart att alla genrer ska få vara med. Lite tuffhet, samt speciella röster har de väl, men inte mer. Plats 7

Flickidolernas allt-i-allo. Flickorna gillar ju allt-i-allos, och här har vi den unga Idol-pojken som väl hittat på det mesta i rampljuset sedan dess, utan att ha varit jättebäst på något. Årets låt är roligare, om än inte riktigt lika råcatchy som förrförra årets Cara Mia. Scenshowen är också den lite roligare och mindre Italiano. Naturligtvis blir han totalt livsfarlig i tävlingen. Plats 2 (final)

Det var vad jag trodde efter att ha hört alla nummer rätt igenom...

Hur gick det då?

Hitills har jag inte riktigt kunnat skilja på tippar-Frey och hjärta-Frey. Mina placeringsidéer har blivit ett mellanting. men ikväll blev det ju riktigt bra. Jag älskar naturligtvis Sverige för att H.E.A.T gick direkt till Globen. Det bästa som hänt Eurovision-musiken sen...Wig Wam. Det vill inte säga lite.

Det enda som jag misslyckades med när det gällde tippningen var småkakorna och bönorna. De kunde nästan blivit kvällens af Ugglas, som deras titel ovan antyder. Folket tog sig i akt.

Jag är ganska nöjd. Det var kul att se, ett starkt startfält och folket tyckte för en gångs skull ungefär som jag. Så jag har nog inte så mycket mer att säga nu... Jag har ju redan sågat Björkmans röstnings-jippo och "internationella jury". Det enda jag har kvar att säga är... Påminner han inte lite om världens ondaste filmskurk? Ture Björkman of Skrot-Nisse? 

Frey

Jaa. Jag kan ju inte låta bli att titta på spektaklet år efter år. För ett spektakel är det verkligen och det blir knappast mindre varje år. Trots allt är det ju låtarna det handlar om, och eftersom det naturligtvis intresserar mig börjar jag där.

Så här tänkte jag när jag bara hört låtarna:

Musikaltjejen med "rock"låt. Mjaa, helt okej öppningsnummer även om refrängen inte var bra nog i mina ögon. Men lite coolt och tufft sådär.
Plats 6

Den lilla fagra killen med mespoplåten. Helt klart en bättre låt, kan nog bli en halvhit sådär. Men ganska anonym och fjantiga scentjejer.
Plats 4

Söt-äkta-helylle-Emilia med retrolåt. Ganska bra, mysig, kan nog ro hem många poäng på hennes charm bara. Få tjejer som lyckas vara så totalt teddybjörnssöta. Attans vad liten hon var när hon gjorde "Big big girl"!
Plats 3

DansbandsScotts. Första stora favoriten, men helt klart under förväntan, även om det är min fd gitarrlärare och allas vår Dille som ligger bakom, tillsammans med jätterutin-Pling. Tråkig refräng som inte lyfter.
Plats 5

Häx-Shirley med Bobby/Pling ballad. Storfavorit. Har ju aldrig gillat henne förstås, som titeln antyder. Men låten höll väl verkligen inte? Eller? Och inte hennes "röst" heller?
Plats 7

Nytt-Alcazar-Alcazar. Ny uppsättning igen, men med en tradition av bra låtar, speciellt i festivalsammanhang. Även denna gång, sjukt bra, modern discodänga rakt igenom, där jag ändå tyckte att refrängen var det svagaste kortet. Bäst överlag låtmässigt.
Plats 2

Janis-wannabe-Uggle-Caroline. Återigen festivalens originalitet. Jag har ju naturligtvis svårt att se en soullåt utan refräng som ett hot. Även om hon ska vara det "äkta" inslaget. Och det är hon väl? Men inget här att göra; Även om de fyra första tonerna/harmonierna i "refrängknorren" är ABBA.
Plats 8

Tonårsstjärna-goes-sexsymbol. Hon ser faktiskt naturligare ut än vanligt, och refrängen var ju snuskigt bra. Även om låten som helhet är sämre än Alcazars är refrängen snäppet starkare, och den mer polyrytmiska inramningen har större chans utomlands, tror jag.
Plats 1

Jag har ju försökt att tänka tävlings/låtmässigt. Skulle jag försöka väga in hur jag trodde svenska folket skulle rösta också, skulle väl förhandsfavoriterna Scotts och Shirley varit högre.

Lite trivialiteter: Inget kan mäta sig med Björns succé, inte ens Freddie Wadling. Och Sorry Petra, jag tycker inte alls illa om dig, men jag gillar Luuk. Det blir lite för mycket skrik och missade poänger för mig ikväll. Även om "Vi har ovanligt unga tävlande idag, lägger man ihop åldern på alla kvällens tävlanden blir den totalt ändå tre år yngre än Christer Sjögren" var bra.

DISKUSSION

Och som det blev! Svenskarna upphör aldrig att förvåna. Det var dock riktigt kul att Shirley floppade, att Alcazar höll för trycket och att söt-gulligull-Emilia överraskade. Men det som var katastrof var ju förstås den "internationella juryn" som ska "öka Sveriges chanser i eurovision" eftersom vi inte verkar "veta vad som funkar". Och naturligtvis alla andra hopplösa bombastiska nyheter, signerade Christer Björkman.

Denne man kan ju till stor del beskyllas för över-över-bombastifikationen av spektaklet. Fyra deltävlingar, plus final och andra chansen. Visst. Två röstningsomgångar i varje delfinal... Varför? Men visst. Detta var ju dock närmast pinsamt.

Nu ska det stackars utsugna finanskrisfolket rösta inte mindre än TRE gånger i varje delfinal. Först ska man rösta bort tre. Sen ska man rösta i två "dueller". Är det bara jag som inte fattar meningen med detta? "underhållningsvärde" skulle nog Björkman sagt. Men jag tycker snarare att speakern försa sig lite inför programmet. "Det är ni tittare som gör detta evenemang möjligt, men inte bara genom TV-avgiften, utan genom att ni röstar..." Blooper eller? HA Ha ha.

Sedan är det ju sjukt kul att af Ugglas inte bara får komma till andra chansen. Utan att Björkmans "internationella proffsjury" röstade fram "Snälla, snälla, snälla, snälla" till låten ur kvällens startfält som skulle ha "störst chans i europafinalen". HA Ha ha ha. Jag hade ju fortfarande lite hopp för den forna A-Teens-donnan. 

Resultat:

Globen:
Emilia - You're My World
Alcazar - Stay The Night

Andra Chansen:
Scotts - Jag Tror På Oss
Caroline Af Ugglas - Snälla, snälla

5 Nina Söderquist - Tick Took
6 Marie Serneholt - Disconnect Me
7 Jonathan Fagerlund - Welcome To My Life
8 Shirley Clamp - Med Hjärtat Fyllt Av Ljus

Internationella juryns val: (25% finalchans, möter juryns val i de tre andra delfinalerna om en plats i finalen)
Caroline Af Ugglas - Snälla, snälla

Godkväll.